Om tradition och allt som är gjort.

Såhär tänker jag.

Allt är redan gjort.
Vet ni hur mycket det räddar mig och tankarna att inte sväva iväg och oroa mig, om någon tar efter eller om något blir för likt.
Allt är sannerligen gjort, vad som gör något unikt är personen bakom och tex hur denna väljer att forma, sätta färg, beskriva sin resa.

Sedan 2014 har jag jobbat mot samma familjeföretag i Jaipur.
På den tiden var FGL helt själv med att göra sin kollektion med familjen. Nu är de nog 30 olika företag från hela världen de jobbar mot! Underbart att det öppnat upp för så mycket jobb. Man skulle ju kunna se på det som konkurrens men jag tänker att om fler gör det på ett bra sätt desto bättre är det.

Det har hänt lite på marknaden så att säga. Instagram har öppnat en dörr för alla att nå ut, ljuger inte om jag får 15 förfrågningar dagligen om att göra min produktion mot andra företag i Jaipur. Så var de inte förr.

Jaipur är ett mecka för hantverk, och alla år med fokus på klimatet har gjort att fler och fler vänder sig till ett ta fram kollektioner på ett traditionellt sätt.
Det är ju så mycket bättre för alla. Att jobba småskaligt, och göra sin grej.

Att jobba på ett traditionellt sätt och använda sig av mönster som funnits
med i tusentals år känns väldigt skönt, för ingen kan hävda rätten att det är ”mitt”. Det har funnits och använts så så länge.
Under 2020 förändrade jag mycket i bolaget, jag ville återgå till hur For Good Luck var från starten, kanske lite mer bohemiskt och kläder som passade alla, inte heller ”bara” vara blå längre. (så många personer genom åren jag hört säga att dom inte kan bära blått)
Så nu jobbar jag i alla toner för att möta en större grupp. Jag vill försöka inkludera så många som möjligt.

Under 2020 önskade min leverantör få ”fria händer ” och en önskan om att möta de indiska traditionella plaggen mer än tidigare.
Efttersom jag gillar kläder med mycket tyg kände jag att det var väldigt bra, dels för att dom är verkligen experterna på det här.
Samt att jag ville jobba ännu mer med det lokala hantverket.

Jag har idéer om hur mönstren ska vara, om hur jag vill blanda upp olika print, vilka färger vi ska ha, efter 7 år tillsammans och vi har en stor garderob med FGL kläder som vi förändrar och förbättrar till bästa resultatet.
Ni har säkert sett att jag säljer ut samples ibland. Det kan vara plagg vi använt och jobbat vidare på, lagt till snören eller lagt till fickor kanske ändrat en krage.
Under årens lopp har ni fått vara delaktiga och t.o.m fått tycka till om hur plagget slutligen ska bli. Jag märker att det är kanske lite dumt nu när fler och fler har sin produktion i samma ort. Min bild jag delade i feeden för 6 månader sedan och berättar att den ska komma våren 2021 kan ju blivit någons print screen, som sedan hamnar i dennes kollektion. Tro mig, det har hänt några gånger nu. Jag har tänkt att ingen snor designen, men så är det. Det har hänt flera gånger nu.

Idag kan man styra annonser på FB att nå ut till andras kunder, om man är ett liknande företag. Fult tycker jag, att algoritmen tillåter det, när man köper en annonsplats. För mig är de fusk.
Men ni har säkerligen märkt andra liknande varumärken som dyker upp i er feed som är likt FGL, det är för att dessa använt mitt namn For Good Luck i sina annonser i Sverige, då når dem er. Idag blir jag så ledsen av det. För mycket på marknaden är så falskt.

Jag visste inte att detta existerade, min vän som jobbar digitalt med att bygga upp varumärken, hemsidor och annonsplatser sa direkt att det är så det går till idag. Den som spenderar mycket pengar för att betala för mycket annonsplats snor andras yta, lite som att slå sig fram tycker jag.
Jobba upp er kundgrupp själva och köp inte följare för att se ut som ni är stora! Vill jag helst bara skrika ut.


Men så var det ju det här med att Allt är redan gjort, jag måste tänka så för annars stressar jag sönder.
Jag vet att jag aldrig skulle jobba på ett sådant sätt, och jag hoppas det vinner i det långa loppet. Rida på andras våg är bannemej det fulaste som finns.

In a world where you can be anything be kind




samarbeten projekt och sanning

Varje månad känner jag alltid stressen över att månaden snart är över, den började just! Det går alltid i rusande fart så fort mars börjat fram till oktober, därefter känns månaderna som de är dubbelt så långa.
April har varit svinkall och stormig.
Vi får vänta på besked extra länge vilket är grymt irriterande, vi blev ju lovade en snabb process gällande farfars. Det är ett bygglov som förhoppningsvis kommer snart så vi kan starta säsongen i Varberg.

Förra veckan lämnade jag in ett samarbete jag har med Jotun just nu.
Hela vårat hem är ommålat i massa härliga kulörer.

Jag delar bilderna från köket så kan ni ta del av hela huset och intervjun hos Jotun.

Tycker det blev så himla fint alltihop. Detta har varit ett projekt som skulle släppts i höstas i samband med öppning av butiken men eftersom allt nu är på ”hold” så bestämde vi oss för att bjuda in till vårat hem och välkomna gäster under sommarn som vi gjort de senaste 5 åren. Några kommer tillbaka och andra är nya sommargäster. Underbart kul!

Just nu finns v27 & v32 kvar om ni är sugna på semester på västkusten! skriv mejl så får ni mer info
johansson.miranda@gmail.com

I fredags var det filminspelning med Derome & Simon igen, nu börjar detta samarbete och kommer hända massa kul varje månad nu.

Extrakul och speciellt är de ju att Cina är med i detta projekt.
Vi gick på gymnasiet tillsammans under 3 år. Vi hade väldigt mycket att ta igen under kaffestunden här. Blev en del fniss!

Blusen som jag bär är FGL’s senaste nyhet! Finns både i blått och gult.
Jättekul att den redan blivit så poppis. Vet vad jag kommer packa massa av under måndagen.

Vi hörs under veckan,

Förgätmigej

reklam för egen verksamhet forgoodluck.se

Förra maj plockade jag förgätmigej varje dag, det är så jag minns det ett år senare iallafall. Den exploderade i vår trädgård och nu tror jag minsann det var ett tecken.

Min absolut favoritblomma! Det har den alltid varit.
Så vacker och söt på samma gång. Varje gång jag plockar den värms jag i hjärtat till minnen av de som lämnat oss.

Förra våren ville jag göra ett smycke av blomman, tillägnad mina farmor’ar, Yes jag hade två i mitt liv. En som blev bonus och biologisk, båda lika viktiga på sitt alldeles speciella sätt.
Halsbandet skulle vara i glas och silver.
Jag pressade blommor i varje bok, i vetskapen om att vi skulle dränera hela trädgården! Vi bor ju i min farmors hus och jag känner för varje blomma, dessa har ju hon planterat en gång i tiden.

Smycket kom. Smärtsamt vackert. Handgjort i äkta silver.
Men inköpet visade sig att det skulle komma kosta över 1600.- ut till kund och jag kände det blev för dyrt.
Ledsamt såklart.
Men jag skickade även bilder och önskemål att skapa ett träblock liknande förgätmigej blomman till min leverantör som trycker kläderna.

Det tog en vinter och en vår senare och äntligen har jag en fin uppsättning blusar hos mig som heter just Forget me not blouse.

Jag släppte den gula version i tisdags och den har sålt såpass bra att jag får lov att släppa på den blå denna lördagsmorgon.
Hoppas ni gillar förgätmigej lika mycket som jag. Ni finner dem här.

Nu får vi se om blomman kommer upp i trädgården i år, vi dränerade i höstas och just nu ser de ut som en sjöbotten hemma hos oss.
Håller tummarna att de kommer upp trots allt.


Njut av helgens solsken!



jag hjärtar er

Tidigare i veckan delade jag lite om vem jag är på Forgoodluck insta, så himla roligt att ni uppskattade detta. Det blev en härlig dialog.

Älskar när jag får direkt feedback på detta sätt, var kanske inte den vanliga presentationen man läser för tog allt mellan himmel och jord. Jätteroligt att få ta del av era stories i livet också, instagram är ju bra roligt, tänk att hästen jag sålde vidare 1994 var till en tjej som läste texten häromdagen, Pollux en svart shettis skrev hon! och ja ba JA! liten värld.

haremsbyxor i Bangkok 2012.

Här kommer ett snabbt CV om mig.

• när jag var mellan 8-11 år sålde jag 100tals bullar varje vecka på sommarlovet utanför ica. Jag och min kusin satte klockan på 06 för att sätta degen för att vara klara tills kl09. #ungentrepenör

•från 8års ålder till ca 19år hade jag häst, fin tid i livet! 🐎 tack Pollux Caravelle & Quendo. #hästtjej

•under gymnasiet fick jag chans att göra praktik hos @mat_tina på @svt . Jag drömde om att jobba som kock på lyxkryssare som 15-åring.
11 år senare lagade jag mat på privat Luxyacht, som 1:a kock. #justdoit

•när jag reste jorden runt köpte jag ett par gröna peacockpants, som jag levde i dagligen från 2006 till 2012 ~ Lite visste jag då men det var dessa som grundade mitt forgoodluck.se minns ni ?#mirandasinstabyxor#stort#följdrömmarna

• när jag flyttade på Malta som 26 åring hittade jag ett hem, ❤️som senare tog mig till Australien. Vilket gjort mitt liv så grymt rikt på olika sätt. 
Åren utomlands har givit mig vänskaper jorden runt och dessa vänner håller jag fortfarande kontakten med. #tacksam❤️ 

• när jag var 26 år gick jag till banken för att be om ett lån till ett hus jag ville köpa, hennes första fråga var: ska du verkligen köpa hus själv ? Du är ju singel nu? 🙄 
Jag bytte bank och fick vatten på min kvarn, köpte huset utan problem hos en bättre bank. 
Att vara tjej och köpa eget hus var tydligen ok utan pojkvän! Dummaste frågan jag hört! 

bild: Anna Lindblom

• Jag har alltid tänkt att inga drömmar är förstora oavsett vad andra tyckt och sagt, man ska göra det man vill och blir lycklig av.
Släck aldrig någon annans glöd för att din egen kanske har slocknat på vägen. 
Hade det varit meningen att vi skulle stå still hade vi fått rötter som träden. kör i vind och tro på dig själv 💛 


i verkligheten

Idag kom ångesten och rädslan som en våg spolad över mig.
Jag tänker på Mattias.
En kollega genom åren i restaurangbranschen. Mattias blev 36 år. Han gick bort i covid.
Jag läser hans sista hälsning via FB där han skrev att han fått corona,
han delar om hur illa det var men hoppades på att få tillbaka tal och kunna gå själv inom ett par månader. Älskar er alla, tack för stöd. Och ta denna skiten på allvar!

Vi lever mitt i en pandemi. Sverige är sämst i hela Europa.
Har lite svårt att förstå och greppa allt. Vi lever här med väldigt givmilda restriktioner.

Livet har fortsatt ganska vanligt tycker jag i landet lagom.
Delar av vår familj bor både i Australien och England och tittar man på hur dom vidtar åtgärder så blir jag rädd för hur vi lever här.

Jag delade några rader på Instagram idag och fick ännu mer verklighet. Tänkte jag skulle skriva vad tjejen 36 år skre, så tacksam att hon ville dela hennes verklighet med oss:

Ja tyvärr. Och det kan spridas av dem som haft covid och HAR antikroppar. Till oss som inte har fått något skydd och som är sist i vaccinationskön. Dessa personer som nu går runt och tänker att restriktionerna inte gäller dem för de har haft infektionen.
Däremot blir man vanligen inte lika sjuk andra gången, men det bygger ju på att man kunnat återfå styrka och motståndskraft fysiskt efter sin första infektion. För min del har jag rätt så långt kvar till det, och en ny covidinfektion kan bli livshotande. Då kan man tänka på följande scenario: jag isolerar mig självklart och tar inga risker. Men mina barn går i skola och förskola. Träffar andra barn där som varit i fjällen, utomlands, på kalas, på stan osv osv för föräldrarna har antikroppar eller bryr sig inte. Mina barn tar hem viruset: och så är cirkeln sluten. Allas val, allas beslut och beteenden påverkar andra. Det är DET man måste förstå. Bara för att man själv tänker att man är safe, lever man inte i ett vaccumtillstånd. Andra människor kommer drabbas. I värsta fall kan man bli en bidragande orsak till en familjetragedi någonstans i periferin utan att man ens vet om det. Jag tror att om man på allvar förstår det, så är det rätt lätt att stanna hemma ett litet tag till. / tjej 36år via min instagram.

Idag gråter jag och känner tryck i bröstet, jag varvar djupa andetag och tårar. Det här är på riktigt.

Vi har varit slarviga varvat med försiktighet, men ska sannerligen isolera oss mer. Så sjukt onödigt och dumt.
Ska vi ta oss igenom det här är det respekt som gäller, helst inga påhittade regler.

Håll avstånd, och bete er! Slut på meddelandet.