i verkligheten

Idag kom ångesten och rädslan som en våg spolad över mig.
Jag tänker på Mattias.
En kollega genom åren i restaurangbranschen. Mattias blev 36 år. Han gick bort i covid.
Jag läser hans sista hälsning via FB där han skrev att han fått corona,
han delar om hur illa det var men hoppades på att få tillbaka tal och kunna gå själv inom ett par månader. Älskar er alla, tack för stöd. Och ta denna skiten på allvar!

Vi lever mitt i en pandemi. Sverige är sämst i hela Europa.
Har lite svårt att förstå och greppa allt. Vi lever här med väldigt givmilda restriktioner.

Livet har fortsatt ganska vanligt tycker jag i landet lagom.
Delar av vår familj bor både i Australien och England och tittar man på hur dom vidtar åtgärder så blir jag rädd för hur vi lever här.

Jag delade några rader på Instagram idag och fick ännu mer verklighet. Tänkte jag skulle skriva vad tjejen 36 år skre, så tacksam att hon ville dela hennes verklighet med oss:

Ja tyvärr. Och det kan spridas av dem som haft covid och HAR antikroppar. Till oss som inte har fått något skydd och som är sist i vaccinationskön. Dessa personer som nu går runt och tänker att restriktionerna inte gäller dem för de har haft infektionen.
Däremot blir man vanligen inte lika sjuk andra gången, men det bygger ju på att man kunnat återfå styrka och motståndskraft fysiskt efter sin första infektion. För min del har jag rätt så långt kvar till det, och en ny covidinfektion kan bli livshotande. Då kan man tänka på följande scenario: jag isolerar mig självklart och tar inga risker. Men mina barn går i skola och förskola. Träffar andra barn där som varit i fjällen, utomlands, på kalas, på stan osv osv för föräldrarna har antikroppar eller bryr sig inte. Mina barn tar hem viruset: och så är cirkeln sluten. Allas val, allas beslut och beteenden påverkar andra. Det är DET man måste förstå. Bara för att man själv tänker att man är safe, lever man inte i ett vaccumtillstånd. Andra människor kommer drabbas. I värsta fall kan man bli en bidragande orsak till en familjetragedi någonstans i periferin utan att man ens vet om det. Jag tror att om man på allvar förstår det, så är det rätt lätt att stanna hemma ett litet tag till. / tjej 36år via min instagram.

Idag gråter jag och känner tryck i bröstet, jag varvar djupa andetag och tårar. Det här är på riktigt.

Vi har varit slarviga varvat med försiktighet, men ska sannerligen isolera oss mer. Så sjukt onödigt och dumt.
Ska vi ta oss igenom det här är det respekt som gäller, helst inga påhittade regler.

Håll avstånd, och bete er! Slut på meddelandet.



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

8 thoughts on “i verkligheten

  1. Håller så med dig och känner ibland både tomhet och hopplöshet. Känns som att det ibland inte spelar någon roll om JAG isolerar mig då jag måste gå till jobbet och träffa kollegor som fortfarande festar och åker till fjällen, man kan lätt bli uppgiven och sur när man själv inte träffat sin familj på ett år. Det blir också en irration då det är lätt att gnälla på andra som inte sköter sig. Finns ingen vinnare i det här. Men hade vi alla med gemensamma krafter och kärlek gått ihop, hållit avstånd och på riktigt isolerat oss kanske det heller inte hade funnits så många förlorare ❤️

  2. Bra och viktigt inlägg! Jag håller helt med. Men tänker du att man borde hålla barn hemma från skola och förskola med tanke på det du skriver om att barn också kan ta med smittan hem…?

    1. Det som nämndes om förskolan var från tjejen som skrev allt ovan skärmdumpar också, jag vet inte vad som är rätt och fel, Sverige har varit väldigt milda i tänket tror jag om jag jämför mot länderna min släkt bor i. Australien har länge haft bukt med coviden, stänger per county om nya fall kommer. I England har de haft hemma barnen flera månader och fortfarande haft ökande fall, men där bor också 66miljoner. Lite mer folk på väldigt liten ytan contra Sverige. Vi får nog inga svar på flera flera år vad som skulle varit rätt väg att gå., tills dess får vi försöka göra de som verkar bäst nu!
      kram

      1. Hej! Det var jag som skrev inlägget. Jag tycker att det är bra och viktigt att barn i Sverige fortsatt får gå i förskola och skola. Jag är lärare och vet hur viktig den verksamheten är för barn och ungdomar. Och med det sagt, så är det viktigt att föräldrar skapar förutsättningar för att den här linjen fortsatt ska kunna vara verklighet i Sverige genom hur de hanterar sin och familjens fritid. Exempelvis menar jag att det är obegripligt att vi stänger gymnasieskolor istället för skidliftar. Det måste väl ändå vara viktigare att pedagogisk verksamhet ska kunna fortgå, än att bemedlade familjer ska kunna åka på semester? Skulle människor på allvar följa rekommendationerna, skulle också smittan begränsas avseende smittspridning i samhällets alla delar. Om vi inte åker iväg, träffas till höger och vänster, trängs i gallerior etc etc kommer smittspridningen inte kunna eskalera heller. Det är ju när man väljer att bryta rekommendationerna, för att man av någon anledning tycker sig ha större rätt än andra att göra alla de roliga saker som många av oss längtar efter, som man förskjuter möjligheterna för alla andra att få göra dem. För varje gång någon prioriterar sin egen ”rätt” till att ”leva lite mer som vanligt” förskjuter man denna möjlighet – och rätt – för alla andra. Dessutom utsätter man andra människor för fara.

        Jag menar inte att man ska hålla barnen från skola eller förskola. Det vore en katastrof om vi skulle behöva hamna i en sådan situation. Däremot kan man begränsa andra saker så som resor, nöjen etc så att barnen kan fortsätta gå i skolan och vi så snart som möjligt kan börja öppna upp vårt samhälle igen.

        Alla beslut man fattar har effekter för andra människor, utan att man ibland är medveten om det.

        1. Jag tycker som du. Alla beslut man fattar själv utefter sitt ego får stora följder för alla. Blir inte klok på varför restauranger har skärpta regler medan spa&hotell får i princip köra på som vanligt. Varför stora företag med 100tals anställda får jobba under samma tak, i samma skiftlag trots dessa ställen kanske har mest resurser att faktiskt fördela om arbete på dygnets alla timmar. Men istället beordras det övertid för att det är så stort bortfall i covid så dem som är kvar på jobbet ska jobba mer.. många regler är alldeles åt pipsvängen. Jag tycker personligen vi skulle stänga ner såsom många andra länder, det här med milda och otydliga restriktioner gör bara att folk hittar på sina egna, därmed kaos. Låt detta gå över snart. kram och tack för att du skriver!

  3. Tack fina Miranda för att du skriver om det här, jag har inte läst någon annan i Sverige som säger vad jag tänker varje dag- Att det är helt galet hur dåligt det har gått i Sverige- som bara har 10.5 millioner människor…
    Jag bor i Sydney sen många år och här lever vi i princip som vanligt MEN jag saknar min mamma i Sverige så hemskt mycket, hon är 79 år med diabetes och har knappt varit i en affär på ett år eller träffat någon… jag kan inte resa hem eftersom Australiens gränser är stängda och det finns knappt några flyg och definitivt inte till Sverige eftersom det är så mycket covid där..
    Det gör så ont, så ont och vi är så många..
    Stor kram
    Anna