jag hjärtar er

Tidigare i veckan delade jag lite om vem jag är på Forgoodluck insta, så himla roligt att ni uppskattade detta. Det blev en härlig dialog.

Älskar när jag får direkt feedback på detta sätt, var kanske inte den vanliga presentationen man läser för tog allt mellan himmel och jord. Jätteroligt att få ta del av era stories i livet också, instagram är ju bra roligt, tänk att hästen jag sålde vidare 1994 var till en tjej som läste texten häromdagen, Pollux en svart shettis skrev hon! och ja ba JA! liten värld.

haremsbyxor i Bangkok 2012.

Här kommer ett snabbt CV om mig.

• när jag var mellan 8-11 år sålde jag 100tals bullar varje vecka på sommarlovet utanför ica. Jag och min kusin satte klockan på 06 för att sätta degen för att vara klara tills kl09. #ungentrepenör

•från 8års ålder till ca 19år hade jag häst, fin tid i livet! 🐎 tack Pollux Caravelle & Quendo. #hästtjej

•under gymnasiet fick jag chans att göra praktik hos @mat_tina på @svt . Jag drömde om att jobba som kock på lyxkryssare som 15-åring.
11 år senare lagade jag mat på privat Luxyacht, som 1:a kock. #justdoit

•när jag reste jorden runt köpte jag ett par gröna peacockpants, som jag levde i dagligen från 2006 till 2012 ~ Lite visste jag då men det var dessa som grundade mitt forgoodluck.se minns ni ?#mirandasinstabyxor#stort#följdrömmarna

• när jag flyttade på Malta som 26 åring hittade jag ett hem, ❤️som senare tog mig till Australien. Vilket gjort mitt liv så grymt rikt på olika sätt. 
Åren utomlands har givit mig vänskaper jorden runt och dessa vänner håller jag fortfarande kontakten med. #tacksam❤️ 

• när jag var 26 år gick jag till banken för att be om ett lån till ett hus jag ville köpa, hennes första fråga var: ska du verkligen köpa hus själv ? Du är ju singel nu? 🙄 
Jag bytte bank och fick vatten på min kvarn, köpte huset utan problem hos en bättre bank. 
Att vara tjej och köpa eget hus var tydligen ok utan pojkvän! Dummaste frågan jag hört! 

bild: Anna Lindblom

• Jag har alltid tänkt att inga drömmar är förstora oavsett vad andra tyckt och sagt, man ska göra det man vill och blir lycklig av.
Släck aldrig någon annans glöd för att din egen kanske har slocknat på vägen. 
Hade det varit meningen att vi skulle stå still hade vi fått rötter som träden. kör i vind och tro på dig själv 💛 


i verkligheten

Idag kom ångesten och rädslan som en våg spolad över mig.
Jag tänker på Mattias.
En kollega genom åren i restaurangbranschen. Mattias blev 36 år. Han gick bort i covid.
Jag läser hans sista hälsning via FB där han skrev att han fått corona,
han delar om hur illa det var men hoppades på att få tillbaka tal och kunna gå själv inom ett par månader. Älskar er alla, tack för stöd. Och ta denna skiten på allvar!

Vi lever mitt i en pandemi. Sverige är sämst i hela Europa.
Har lite svårt att förstå och greppa allt. Vi lever här med väldigt givmilda restriktioner.

Livet har fortsatt ganska vanligt tycker jag i landet lagom.
Delar av vår familj bor både i Australien och England och tittar man på hur dom vidtar åtgärder så blir jag rädd för hur vi lever här.

Jag delade några rader på Instagram idag och fick ännu mer verklighet. Tänkte jag skulle skriva vad tjejen 36 år skre, så tacksam att hon ville dela hennes verklighet med oss:

Ja tyvärr. Och det kan spridas av dem som haft covid och HAR antikroppar. Till oss som inte har fått något skydd och som är sist i vaccinationskön. Dessa personer som nu går runt och tänker att restriktionerna inte gäller dem för de har haft infektionen.
Däremot blir man vanligen inte lika sjuk andra gången, men det bygger ju på att man kunnat återfå styrka och motståndskraft fysiskt efter sin första infektion. För min del har jag rätt så långt kvar till det, och en ny covidinfektion kan bli livshotande. Då kan man tänka på följande scenario: jag isolerar mig självklart och tar inga risker. Men mina barn går i skola och förskola. Träffar andra barn där som varit i fjällen, utomlands, på kalas, på stan osv osv för föräldrarna har antikroppar eller bryr sig inte. Mina barn tar hem viruset: och så är cirkeln sluten. Allas val, allas beslut och beteenden påverkar andra. Det är DET man måste förstå. Bara för att man själv tänker att man är safe, lever man inte i ett vaccumtillstånd. Andra människor kommer drabbas. I värsta fall kan man bli en bidragande orsak till en familjetragedi någonstans i periferin utan att man ens vet om det. Jag tror att om man på allvar förstår det, så är det rätt lätt att stanna hemma ett litet tag till. / tjej 36år via min instagram.

Idag gråter jag och känner tryck i bröstet, jag varvar djupa andetag och tårar. Det här är på riktigt.

Vi har varit slarviga varvat med försiktighet, men ska sannerligen isolera oss mer. Så sjukt onödigt och dumt.
Ska vi ta oss igenom det här är det respekt som gäller, helst inga påhittade regler.

Håll avstånd, och bete er! Slut på meddelandet.



Auktionskammaren i Varberg

I betalt samarbete med Derome Bostad

Nu är det dax att plocka upp tråden för auktionskammaren i Varberg igen, äntligen är projektet igång och jag kan gladeligen berätta lite mer om projektet jag är delaktig i.Auktionskammaren den gamla fabriksbyggnaden ska genomgå en stor förvandling, byggnaden ska bli bostäder, Derome kommer hålla stor försiktighet och respekt för de kulturhistoriska värdena

Jag älskar bara gamla byggnader som kommer med historia i väggarna.

Det så finns så mycket att dela dessa månader och jag är känner mig väldigt glad och ärofylld att få vara en del av detta projekt. 

Innan jag berättar mer skall ni få en rundtur i huset såsom det ser ut nu.
Välkommen till Auktionskammaren.

Derome skapar 18 nya lägenheter varav 1 av dessa jag ska få sätta mina prägel på.
En hel lägenhet att inreda samt göra alla val för, som sedan blir en del av ’’tillvalen’’ för kommande köpare.   

De bästa delarna av den befintliga arkitekturen ska återställas och äldre detaljer i form av snickerier, socklar och fodret, smide skenor och gamla gipsformer kommer att bevaras.

Från att ha varit en marmeladfabrik till en auktionskammare – och nu äntligen till nya hem, känns det enormt spännande att få dela denna resa med er.  

När jag var ca 10 år gammal har jag minnen från auktionskammaren, att det var så trångt och fullt av folk. Det berodde ju på en pågående auktion just dessa tillfällen och nu är byggnaden redo för sitt nya kapitel.

Nedan följer en video som vi gjorde för att ge dig en känsla av vad som komma skall.

Hoppas verkligen ni vill följa med på denna förvandling, den är unik av sittslag och jag vill avsluta med att säga till Derome, Att ni är fantastiska som tar till vara på detaljerna och vill återskapa känslan som var när huset en gång byggdes.

Jag kommer uppdatera er mycket framöver och redan nu vet jag att ungefär 600 intressenter är med hittills. Verkligen roligt!

Under aprilmånad kommer vi be Varbergarna dela sina minnen och historier kring Auktionskammaren och den gamla marmeladfabriken som haft sina verksamheter här.
Har du något att dela med dig av?  Då kan du göra det här.
Vi hörs snart igen, det är mycket som sker dessa kommande månader.


ett besök hos #FAB

När man besöker frisören så är de nästan som ett pirr före.
Och varje gång tänker jag att jag inte ska vänta lika länge tills nästa gång.
Jag älskar att bli ompysslad, att få massage i hårbotten är typ livets bästa lyx.

Salongen #FAB ligger på brukstorget i Varberg.
Den drivs av Olivia som haft den i 7år? totalt finns där 4 frisörer.
Salongen är stor och rymlig. Extra bra nu i coronatider!

My gav mig en rejäl förvandling och nu när jag ser före och efterbilder fattar jag inte hur jag kunnat se ut såhär i håret, hahaha!

My började med att bleka upp hela min hårbotten, blekning + olaplex som är så bra! Det har verkligen hjälpt mig så bra genom åren, min kvalitet på håret har hållt sig så mycket bättre tack vare Olaplex. Det reparerar det som är trasigt.

Har du inte testat Olaplex ännu så gjört!

Kolla in frisset va.

Först blekning. Sedan en infärgning i hårbotten, här valde vi en kall mörkare ton som gjorde att utväxten sedan inte skulle bli lika påtaglig.
eftersom vi hade en hel vinter framför oss.

det bästa med olika infärgningar är allt skölj emellan.

Klipper man sig en fredag är de inte helt omöjligt för ett glas bubbel.
När jag fyllde 37 gav jag mig själv en present. Att varje månad unna mig något som är för mig.
Jag har ett tillfälle hittills varit och fått hårmassage och style en fredag. Och så har det blivit massage emellanåt också.
Extremt lyxigt! Sedan man blev mamma är ju tid för en själv nästintill noll.
Därför lovade jag mig själv på födelsedagen att bli bättre på något unn.

Jag gillar verkligen den mörka övergången mot det ljusa.
Det har hållt så otroligt bra, verkligen nöjd med en mörk botten under vinteråret. Medans jag väntade mellan färgningarna passade jag även på att göra mina ögonbryn samtidigt!

Nu är det snart dax för en ny tid hos #FAB och jag vill även dela en kod för er som läser och har möjlighet att unna er ett besök hos tjejerna på brukstorget.
Under Aprilmånad får ni 10% av köpet om ni anger FABxMIR vid bokningen.
Ni når tjejerna här samt via telefon: 0340-770210

Tack bästa ni!

underbara vänner

När man får ha vänner i sin närhet som gärna hjälper till med en hjälpande hand, det betyder så mycket!
Att man kan hjälpa varandra med en gest eller en hälsning ibland , det gör mig varm i hjärtat.
Häromdagen hade jag hade lite krångel att få till bilderna jag tog i FGL’s lilla hus, skuggorna faller lite olika då de är fönster lite här och var.

Men med hjälp av Annas dagsljuslampor blev de hela riktigt bra.
Dessa får jag låna en tid då jag ska fota alla nya plagg mot vägg till hemsidan. Måste öva mer på att fota, mest hela tiden för att inte heller glömma av alla finesser.

Under 2020 kände jag att jag inte riktigt hann med fotografering för det var ganska mycket annat som jobbades med.
Men i år så vill jag försöka få till studiobilderna själv, jag trivs bättre bakom kameran helt plötsligt.
Ju mer jag tänker på det, är jag inte alls bekväm med att fotas längre.
Kanske är jag mätt på mig själv efter alla år som modell, orkar liksom inte se en enda bild till typ + att känner jag att de mesta bilderna jag ser på mig själv är inte vidare bra. Självkänslan på topp? not so much.
Kan även vara så att när man sitter och redigerar ser man ca 43 foton dåliga foton och 2 stycken som blev bra på en själv, då kommer nog dessa negativa tankarna ganska enkelt.

Att stå inför en kamera känns ganska naket, du blottar dig även om du är fullt påklädd. Man får jobba grymt mycket med känslan mot sig själv. Asbra! men också jobbigt.

Det var längesedan jag satt ner och pratade med en vän. Det märkte jag verkligen när jag och Anna träffades i förra veckan.
Dels märkte jag att min hjärna var låst i hur kass jag känner mig för att jag inte hinner/får till/vill lägga tid på mig själv och egen hälsa. Om jag jämför mot förr. Finn finns ju nu. Min tid är ju för honom, min lille plutt.

Helt urbota dumt att slå på mig själv. Jag har blivit mamma samtidigt jag driver två bolag och sover typ 30% mindre, om jag jämför mot förr.
Livet är inte samma och jag får fan ta mig i kragen gällande detta.

Självkänslan har rasat i botten och helt plötsligt tänkte jag att viktväktarna skulle ta mig up ur ”de dåliga vanorna” för de hörde av sig precis när jag kände mig som sämst också, lägligt eller hur!

Berättade för Anna hur jag tänkte, och vad jag skulle göra osv.
Tack och lov att hon är världens bästa människa som vågar vara ärlig.
När jag kom ut på andra sidan och började höra hur jag själv låter när jag berättade hur jag tänkte så skäms jag.

Att signa upp till en bantningsapp är inte grejen som skulle göra att min självkänsla hamnar på topp.
Vad händer när jag inte ätit utefter appen?
De ggr jag missar träning som jag egentligen skulle gjort, vad händer med självkänslan efter längre tid?
Det skulle ju skapa en ännu sämre spiral.
Usch nej inget för mig. Jag gör så gott jag kan.
Min yoga & mina promenader när jag känner att jag har tid. Har lagt in en notis på telefonen om self love dagligen, så kanske jag hittar en del av Mir som jag saknat.
Man kan fan inte göra allt, jag duger. Och du med. Slutsnackat.

Anna förtjänar veckans ros för att hon väckte mig.


Att bli förälder är en grym förändring, att amma i 16 månader är en förändring. Att sova liiite är minst sagt en förändring. Att leva i en pandemi är en förändring. Att genomgå en delning i bolag var en förändring.
Det är mycket som skett det senaste två åren, inget man inte tar sig igenom , vi är ju sjukt många som varit här – småbarnsår och annat som kanske tär.
Det är klart det varit en omställning som gjort att jag kanske försökt hålla huvudet över ytan ibland.
Vad gör en bulle till kaffet då när man känner sig trött eller t.om lite lipig? Nehää du Miranda Johansson, var snäll mot dig och din knopp. / miranda
( & annas ord)