THE STORY

During the years 2011-2012 I was travelling the world. Spent a year in Australia and ended up working in Thailand for a while. I was sharing my photos in Instagram, not very popular back then but I had a few followers.
People asked where my pants were from. Since they were in every photo, basically never took them off!
I started to buy the pants and ship them home. It was no harder than that.
All Bangkok sales men and women told me ”you should buy it for good luck”
More and more people asked about these pants so I sent hundreds home to Sweden.

After arriving back home, I began working as a chef in Varberg’s Stadshotel. I was able to sale the pants in the hotel, and through the hashtag (#mirandasinstabyxor)

Some of my friends were travelling and when they were in Bangkok I told them where to go and send me more, the demand for the pants was growing.
I knew I could do something bigger with this. Since I loved travelling and spending hours
in the markets it was always going to have potential.

 

Everyone in Stadt hotel told me about Kristin and how we have to meet, ”you will love her”,  ”she has painted her clock yellow” and how she writes like a ”famous author” . They said that her blog was so dreamy to visit and how you would get lost for ”at least an hour” if you start reading it.

Have to agree to what my colleagues said, it was a dreamy world, Krickelin.
I worked as a chef and Kristin was a waitress. One day she asked to take some photos of me whilst working, ”your tattoos are cool and it’s for the hotels blog”, she said.

– ok. I felt a bit awkward, because the boys I worked with were giggling away. hahaha!

Our daily talks lead to more photos and hang outs.
Kristin fascinated me, a creative soul that also works just by ‘feeling’.
Hopefully Kristin felt the same about me, we lived very different lives and were fascinated by one another.

In a blog update back in 2012 I wrote;

‘Idag har jag tänkt lite på vad fint det hade varit och ha någon som
kommer hem efter jobbet, kramar om och säger att han saknat mig.
Att kunna kramas när man vill liksom..  Ta vara på det ni som kan!
Lite kanske för jag varit hemma hos Kristin,  hon verkar leva sånt
där liv som jag en dag vill ha. Rörig 3- barns mamma som pusslar ihop vardagen
och ibland glömmer saker. Hon är fin den där Krickelin. Fota kan hon med.
Jag fick äran att vara med på lite bilder’  7th of aug 2012.

After the summer of 2012 I left for a new adventure. To meet up with the man I feel in love whilst travelling the winter before, he lived in Sydney. I packed my bags and left, 8 months later we moved back to Sweden.
More pictures were taken with Kristin, with hens, with horses and me dressed in Kristin’s wedding skirt in a abandoned house.

We didn’t know it at the time, but it was the beginning of our journey together. I was still selling my pants through instagram and Kristin had her blog and photography.

Eventually we came together with our own specialities and started a mutual company on those grounds that would be named For Good Luck and later FGL Store.

 

/m

 

 

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

4 thoughts on “THE STORY

  1. Så fint. Men vill tipsa om att googla på cultural appropriation + native americans. Hur vackert resultatet än blir så är fjäderskrudar ej vita kvinnors att bära som utklädnad/kostym. Det upplevs sårande och förminskande av många som tillhör den kulturen på riktigt och som då även sätter det i perspektivet att vita stal Nordamerika från dess urinvånare på ett våldsamt sätt. Jag menar inte att kritisera eller misskreditera. Tvärtom vill jag bara uppmuntra dig att söka kunskap så att du, om du vill lyfta attribut från andra kulturer än din egen, kan göra det utan att omedvetet råka skapa en bild som är fin för dig på någon annans bekostnad. Har själv gjort liknande misstag. Det är svårt att framföra sånt här utan att oroa sig för att komma fram som fel-letare. Men med all den skada som vi vita som grupp har åsamkat andra, allt vi som grupp har roffat, och medvetna om det faktum att vi lever gott på att andra har det svårt varesig vi vill eller inte (tex: vår statliga pension placeras i företag som säljer vapen till diktaturer, våra modeföretag förgiftar andras vatten osv osv).. så kan vi ändå göra skillnad genom att inte använda koloniala och approprierande förhållningssätt i vårt skapande. Och jag upplever dig, er, som motsatsen till sådan. Därför vill jag tipsa om att detta blev fel. Denna skrud är inte vår att bära. Allt gott!

    1. hej, tack för din input. Hade noll aning om detta. Tönker att det är bra om det står kvar så kan fler få kunskap. Mycket man inte vet och kan lära sig varje dag. m